Porta Sole, medeltida stadsport i Perugia, Italien

Porta Sole, även kallad Arco dei Gigli, står vid Via Bontempi och vetter mot öster: en stenport med grov murverksbas genombruten av en hög spetsbåge, och ovanför en tegel fasad med sex fönster med ljusa luckor i två rader om tre, ett sjunde lägre till vänster och små kvadratiska öppningar vid taket. Till höger ansluter en lägre mursträcka; porten hör till Perugias etruskiska stadsmur.

Porten tillhör Perugias etruskiska murring, som löpte från via della Viola via den gamla Porta Sole till via della Pazienza och Arco di Augusto. Medeltida ombyggnader tog bort dess stendekorationer. På 1300-talet befästes platsen som en militär citadell, som revs efter ett folkligt uppror 1376. Namnet Arco dei Gigli kommer från det vapen som påven Paul III Farnese lät sätta upp där.

Porten kallas också Arco dei Gigli eller dei Montesperelli, och namnet Porta Sole tillhörde först två andra, nu försvunna portar. Kvarterets vapen är en sol, vald för att denna del av staden vetter mot öster; kvarterets vita påminner om mjölet från Tiberns kvarnar. I kvarteret låg kamaldulensernas kloster, därför visade matriklarna ibland helige Romualds bild.

Porten står på Via Bontempi, vänd mot öster, och dess spetsbåge är öppen för fotgängare som rör sig mellan gatan och den upplysta gränden bortom. Stensockeln och den övre tegelfasaden med fönsterluckorna syns bäst från gatusidan, där också den angränsande muren till höger är synlig.

Namnet Porta Sole är inofficiellt men vitt spritt bland perugierna: det betecknade först en monumental port högst upp på via Alessi, nu försvunnen, och sedan en äldre båge, troligen vid dagens via del Sole, stadens högsta punkt på 493 m, där en utsiktsplats blickar mot Assisi och Valle Umbra. Dante nämner Porta Sole i elfte sången av Paradiset.