Ancien fort de Pattacreuse, befästning i Val-Cenis, Frankrike

Ancien Fort de Pattacreuse är ett förfallet polygonalbatteri byggt 1887–1889 på 2 395 meters höjd på toppen av Monte Pattacroce. Det hade en grav på tre sidor, en välvd entréport med en långsträckt kaponjär och sex kanonsektioner åtskilda av traverser. Tolv 12 GRC/Ret-kanoner stod i barbett, åtta riktade mot nordväst och fyra mot nordost.

Byggd 1887-1889 på toppen av Monte Pattacroce på 2395 m skulle batteriet hejda en framryckning från Colle del Piccolo Moncenisio, efter forten vid Mont Cenis. De högre belägna franska forten Mont Froid och Petit Turrà gjorde det sårbart, så 1904-1905 flyttades kanonerna till Batteria Paradiso. Platsen hölls bemannad, fick ett grottbatteri (B5) i Vallo Alpino, och 1944-1945 satte tyska och RSI-besättningar upp fem 149 mm-kanoner. Området tillföll Frankrike genom Parisfreden 1947.

Fortets namn lever kvar i två former, Batteria Pattacroce på italienska och Ancien fort de Pattacreuse på franska, ett spår av att Mont Cenis-området överfördes till Frankrike 1947. Ännu urskiljs den elliptiska kaponjären intill den forna huvudingången och de grå stenvalvstenarna som ramade in den.

För att nå fortet krävs en vandringsled på cirka 14,5 kilometer tur och retur från parkeringen vid Saint Barthelemy-kapellet. Vandringen kräver måttlig kondition på grund av höjden och den branta terrängen, men den är hanterbar för dem som är vana vid bergsvandring.

Under 1800-talsbatteriet grävde den italienska armén ut grottbatteriet B5, en del av Västra Alpvallen, bestyckat med tre kanoner 75/27 Mod. 1906. Åren 1944-1945 placerades fem 149 mm-kanoner på det gamla batteriets ställningar, bemannade av tyskar och män från RSI som deltog i striderna kring Mont Froid i mars och april 1945.