Church of Saint John of Verdara, Tidigare kloster i Padua, Italien

Kyrkan San Giovanni di Verdara är en före detta romersk-katolsk kyrka vid Via San Giovanni di Verdara i Padua. Den östvända gavelfasaden bevarar gotiska öppningar, bland annat ett rosettfönster inramat av flikiga bågar; sidoväggarna indelas av djupa blindbågar. Interiören, som en gång hade tre skepp, har delats upp för sjukhusbruk, och söderut står klosterbyggnaderna med två korsgångar.

Kyrkan fanns redan 1219 som gudstjänstlokal för ett priorat av vita benediktinermunkar, i ett område som kallades ”viridaria” på grund av sin växtlighet. År 1431 gav påven Eugenius IV hela klostret i kommend till sin brorson kardinal Antonio Correr, som 1436 anförtrodde det åt Laterankanikerna; de lät Lorenzo da Bologna och Giuliano da Porlezza bygga ut kyrkan och klostret. Det blev ett abbotdöme 1566, upphävdes av Republiken Venedig 1783, gick kortvarigt till jesuiterna 1852 och gjordes om till militärsjukhus efter 1866.

Namnet Verdara kommer från "viridaria", den frodiga växtligheten i området där benediktinernas priorat uppstod. Mellan 1500- och 1700-talet drog kanikernas konst- och boksamling, berikad med Pietro Montagnanas fond och 1711 med Marco Mantova Bonavides samling, till sig humanister som Pietro Bembo, en flitig besökare.

Anläggningen tillhör i dag Italiens armé som kasernen "De Bertolini", säte för Paduas militära rättsmedicinska avdelning, och området är därför stängt för allmänheten. Kyrkans fasad syns fortfarande delvis från Via San Giovanni di Verdara, där entrén har nummer 123.

Kyrkans fasad har ännu gotiska öppningar, bland dem ett rosettfönster inramat av flikiga bågar; resten av byggnaden är senare, kanske från 1600-talet. Den västra absiden skjuter ut tydligt och avslutas i polygonal plan, och bredvid står foten av ett klocktorn som till största delen revs efter 1866.