St. Stephen, kyrkobyggnad i Villanders, Sydtyrolen, Italien

Sankt Stefan är sockenkyrkan i Villanders ovanför Klausen i Eisackdalen. Det sengotiska långhuset och koret byggdes 1517–1521, medan det romanska tornet höjdes och försågs med en spetsig spira och når 59,8 m. Det nygotiska högaltaret tillverkades 1884 efter en ritning av Josef Schmid, med sniderier av Anton Kob; sidoaltarna är från 1903.

En romansk kyrka nämns första gången 1200; dess torn, fram till de första rundbågiga ljudöppningarna, finns kvar i nuvarande byggnad. Det sengotiska långhuset och koret uppfördes 1517–1521, troligen av Benedikt Weibhauser, och tornet höjdes till 59,8 m. Den 5 mars 1900 antände gnistor från en brinnande lada taken på tornet och långhuset; valven höll och församlingen restaurerade kyrkan nästan enbart med gåvomedel.

Församlingen är tillägnad Sankt Stefan, vars stenande visas i barockmålningen av Franz Sebald Unterberger (1706–1776) i prästkören. Den intilliggande kyrkogården är känd för sina smidda järnkors som är vända bort från gravarna. Sex glasmålningar i renässansstil från omkring 1525 visar gruvarbetarnas skyddshelgon Daniel och Barbara, gruvarbetarnas vapen och två scener av deras arbete.

Kyrkan ligger i byns centrum i Villanders ovanför Klausen i Eisackdalen; det 59,8 m höga tornet syns från dalvägen. Långhuset nås från dalsidan och intill ligger kyrkogården med sina smidda järnkors. Den gamla sakristian som påträffades 1891 under den nuvarande är inte tillgänglig.

Ett glasmåleri från omkring 1520 avbildar gruvarbetarna i Villandro, vilket påminner om regionens viktiga gruvhistoria. Denna sällsynta skildring av arbetare i en kyrka återspeglar den nära kopplingen mellan tro och hantverk i bylivet.