Nola-Croce del Papa, arkeologisk plats i Nola, Italien

Nola-Croce del Papa är en by från äldre bronsåldern nära Nola, begravd av aska från Vesuvius omkring 1700 f.Kr. och utgrävd sedan maj 2001 under Claude Albore Livadie. Endast tre byggnader förblev intakta; utgrävningen frilägger deras väggar och golv, och vulkanisk lera har bevarat växter och matrester.

Byn begravdes av Vesuvius Avellino-utbrott under det andra årtusendet f.Kr., omkring 1700 f.Kr. Utgrävningen inleddes i maj 2001 efter att två kroppar hittats, fångade av ett pyroklastiskt flöde under flykt. Den franska arkeologen Claude Albore Livadie, som ledde utgrävningen, kallade platsen för det "första Pompeji".

Platsen har fått sitt namn efter orten Croce del Papa och utgrävningen leddes av den franska arkeologen Claude Albore Livadie, som kallade den "det första Pompeji". Keramik som hittades vid härden och en kruka som lämnats i ugnen tyder på att utbrottet inträffade vid måltidstid. Avsaknaden av personliga tillhörigheter tyder på att invånarna samlade ihop sina värdesaker innan de flydde.

Platsen är tillgänglig under utgrävningssäsongen, men stadiga skor är viktiga på grund av ojämna ytor och trappsteg inom utgrävningsområdena. Besökare bör ta med solskydd eller söka skuggiga områden, eftersom större delen av platsen erbjuder begränsat skydd mot solexponering.

Det vulkaniska lerflödet skapade perfekta formar av organiskt material som normalt bryts ner, inklusive matrester och trämöbler från bronsåldern. Dessa formar gör det möjligt för forskare att studera till och med vilka typer av måltider människor åt och kvaliteten på deras hantverk.