Villa d'Elboeuf, Barockvilla i Portici, Italien

Villa d'Elboeuf är ett rektangulärt barockpalats i Portici vid Granatello-hamnen, uppfört 1711–1713 av Ferdinando Sanfelice och Cristoforo Schor på en tidigare klosterbyggnad. Ursprungligen hade det två våningar, en loggia mot Vesuvius och två havs terrasser, en mot Torre del Greco och en mot Neapel. Havsfasaden hade två portaler med en elliptisk dubbeltrappa med balustrad av marmor och piperno; senare tillkom två våningar.

Emmanuel Maurice av Lothringen, prins av Elbeuf, fick 1709 nyttjanderätten till en del av ett kloster vid Granatello och 1711 full äganderätt efter att ha betalat för ett nytt kloster. Villan uppfördes 1711–1713 av Ferdinando Sanfelice och Cristoforo Schor på en äldre klosterbyggnad. 1716 sålde Elbeuf den för 11 000 dukater till Giacinto Falletti Arcadi, hertig av Cannalonga, som gjorde om de bakre fruktträdgårdarna till en trädgård med exotiska växter. Karl av Bourbon köpte den i september 1742 tillsammans med 177 marmorbyster och många antika kolonner och statyer från Herculaneum.

Villans namn kommer från Emmanuel Maurice av Lothringen, prins av Elbeuf, som lät bygga den 1711–1713. Karl VII använde den senare som sjöanknytning till kungliga anläggningen i Portici, med en bro mellan de båda trädgårdarna, och lät anlägga peschiere reali på terrassen: konstgjorda bassänger fyllda med havsvatten där han kunde fiska. Därför förbjöds fiske i hela hamnen Granatello.

Villan är en ruin: tak, invändiga skiljeväggar och marmorbalu starna på yttertrapporna är borta, och byggnaden är inhägnad, så den ses utifrån och beträds inte. Den ligger vid järnvägen Neapel-Portici nära hamnen Granatello; i februari 2014 rasade en del av ytterväggen längs spåren ner på rälsen.

Kung Karl III sökte skydd här under en storm 1738 och blev så tagen av omgivningen att han beslutade att bygga det kungliga palatset i Portici alldeles intill. Det oplanerade stoppet kom att forma utvecklingen av hela kusten.