Villa Ricciardi, Villa i stadsdelen Vomero, Neapel, Italien

Villa Ricciardi är en nyklassicistisk villa i stadsdelen Vomero i Neapel, uppförd omkring 1817 på mark som tagits från kamaldulenser- och dominikanermunkar. Dess park är nu mycket mindre än trädgårdarna, kända som Hortus Camaldulensis, som sträckte sig från Camaldoli till Soccavo. Sedan 1956 hyser den Istituto per non vedenti Domenico Martuscelli och ligger vid mötet mellan via Cilea, via Santo Stefano och via San Domenico.

Villa Ricciardi uppfördes omkring 1817 för Francesco Ricciardi, en advokat från Pistoia och minister hos Joachim Murat, som gav honom titeln greve av Camaldoli, på mark som tagits från kamaldulenser- och dominikanermunkar. Den 15 maj 1848 plundrade bourbonvänner villan och satte eld på biblioteket med 15 000 band och handskrifter. Åren 1949–1952 bodde den ungerske författaren Sándor Márai här; sedan 1956 hyser villan Istituto per non vedenti Domenico Martuscelli.

Villans namn kommer från Francesco Ricciardi, en advokat från Pistoia och minister under Joachim Murat, som lät bygga den omkring 1817 på mark som tagits från kamaldulensermunkar och dominikaner. Före 1848 samlade dess salong, ledd av Giuseppe Ricciardi och Luisa Granito, napolitanska och utländska intellektuella; poeten Angelo Maria Ricci tillägnade villan en dikt.

Villa Ricciardi inrymmer i dag Istituto per non vedenti Domenico Martuscelli, som finns där sedan 1956, och är alltså inget hotell. Parken är mycket mindre än de ursprungliga trädgårdarna. Villan ligger vid korsningen mellan via Cilea, via Santo Stefano och via San Domenico; innan via Cilea anlades 1949 var den gamla Via del Vomero, i dag via Belvedere, den enda vägen dit.

Från 1949 till 1952 var villan hem för den ungerska författaren Sándor Márai, som emigrerade efter att kommunisterna tagit makten i hans hemland. Sedan 1956 hyser byggnaden Istituto per non vedenti Domenico Martuscelli, ett institut för blinda.