Tor Boacciana, Torn i Ostia Antica, Rom, Italien

Tor Boacciana är ett tegeltorn på Tiberns högra strand, cirka 4 km från mynningen, vid gränsen mellan Rom och Fiumicino. Nedre delen består av romerska kejsartida lämningar, troligen en fyr eller vakttorn från 200-talet enligt stämplar på teglen; den övre delen byggdes omkring 1100-talet. Tornet står intill Ponte della Scafa.

Tornets bas består av romerskt kejserligt tegel, troligen resterna av en fyr eller ett vakttorn från 200-talet med koppling till Portus, vilket tegelstämplar visar. Den övre delen byggdes omkring 1100-talet, möjligen det ”vackra men ensliga torn” som Rikard Lejonhjärta såg under tredje korståget. Det restaurerades 1406 under Innocentius VII och 1420 under Martinus V och tjänade som påvlig tullstation från 1562 till 1568, då den flyttades till Tor San Michele.

Namnet kommer troligen från familjen Bovazzani, i källorna kallad Bobazani, som ägde byggnaden; en medlem vid namn Cencius hade ett slott i närheten, och tornet antas vara det som återstår av det. Den närliggande bron kallas Ponte della Scafa efter färjkarlen Tancredi Chiaraluce, som med en "scafa" förband Tiberns båda stränder och bodde i tornet, där han ordnade en rastplats för resande och jägare.

Tornet nås via Via di Tor Boacciana och ligger nära Fiumicino flygplats och den moderna bron Ponte della Scafa. Besökare bör kontrollera i förväg om platsen är öppen, eftersom den ibland besöks som en del av guidade turer genom Ostia Antica.

Tornens namn kommer troligen från familjen Bovazzani som ägde den; en medlem vid namn Cencius hade ett slott i närheten, och tornet tros vara det enda som återstår av det. I början av 1800-talet hyrdes det ut till färjemannen Tancredi Chiaraluce, som med en "scafa" förde folk över Tibern och inrättade en rastplats för resande och jägare.