Tomb of Giovanni and Piero de' Medici, Renässansgrav i San Lorenzo, Florens, Italien

Gravmonumentet över Giovanni och Piero de' Medici är ett verk i marmor, brons, porfyr och serena-sten av Andrea del Verrocchio, placerat i utrymmet mellan vänstra transepten och Gamla sakristian i San Lorenzo i Florens. Porfyrsarkofagen vilar på en sockel med lejonfötter och bronsslingor, med en medaljong av grön serpentin i en bronskrans i mitten. Ett bronsgaller som imiterar ett flätat rep täcker öppningen, och locket bär akantusblad och en liten krönande spets.

Lorenzo de' Medici beställde graven av Andrea del Verrocchio för sin far Piero, död 1469, och sin farbror Giovanni, död 1463; verket fullbordades 1472. Verrocchio följde den renässansmässiga valvgravtypen från Bernardo Rossellinos Bruni-monument och Desiderio da Settignanos Marsuppini-grav, men placerade sarkofagen under ett valv mellan två rum under Medici-patronat i stället för mot en vägg.

Graven ligger i passagen mellan vänstra tvärskeppet och Gamla sakristian, båda under Medici-patronat, så familjen placerade sina döda på mark den kontrollerade. Bronsgallret efterbildar ett tvinnat rep och sockeln vilar på verkliga sköldpaddor, ett motiv hämtat från Pollaiuolos Herkules och Antaios. Den gröna serpentinmedaljongen följer tabernaklet i Santa Maria a Peretola och Luca della Robbias Federighi-grav.

Graven ligger inte i själva Gamla sakristian utan i mellanrummet mellan vänstra tvärskeppet (Relikkapellet) och Gamla sakristian, under bågen som förbinder de två rummen. Man hittar den från tvärskeppssidan, där bronsgallret format som ett flätat rep skärmar av öppningen; ljuset som faller genom dess maskor träffar porfyr och serpentin.

Gravmonumentet undviker helt figurativa skulpturer och reliefer som var vanliga i andra minnesmärken, och förlitar sig istället enbart på färgad sten och geometrisk form. Detta minimalistiska tillvägagångssätt var radikalt för sin tid och visar hur avantgardistiska renässanskonstnärer kunde tänka kring att hedra de döda.