Teatro Coccia, Operahus i Novara, Italien

Teatro Coccia är ett operahus i Novara med en ljusgul övre fasad på en grå stensockel, föregången av en portik med höga grå stenspelare. Dess hästskoformade sal omges av tre rader loger, en första galleri och en loggione, dekorerade i renässansstil med korintiska gjutjärnskolonner krönta av en svansskulptur. Prosceniet är 14 meter brett och scenen 23 meter djup.

Novaras Teatro Nuovo, ritat av Cosimo Morelli, öppnade 1779 med Giuseppe Sartis Medonte re d'Epiro; bröderna Galliari målade ridån med Herkules, stadens mytiske grundare. Det bytte 1873 namn till Teatro Coccia efter tonsättaren Carlo Coccia, revs 1886 och återuppfördes av Giuseppe Oliverio på en större tomt. Det nya huset öppnade 22 december 1888 med Meyerbeers Les Huguenots under Arturo Toscanini.

Teatern är uppkallad efter Carlo Coccia, en kompositör född i Novara som ledde domkyrkans kapell i över trettio år; den antog namnet den 6 juli 1873, några månader efter hans död. En artikel i Corriere della Sera 1932 kallade den La Scalas förrum, eftersom sångare som Carmen Melis och Gilda Dalla Rizza tidigt uppträdde på dess scen.

Entréportiken med kolonner av rosa granit från Baveno öppnar mot via Fratelli Rosselli, med piazza dei Martiri i väster och piazza Giacomo Puccini i öster. Inne nås de tre raderna av loger, första galleriet och loggionen via trappor, så platserna i salen med 918 sittplatser skiljer sig mycket åt i tillgänglighet. Salen Piccolo Coccia har 200 platser.

Invigningsföreställningen 1888 av Meyerbeers Les Huguenots under Arturo Toscanini ska ha tagits emot dåligt, troligen på grund av partiturets komplexitet. Toscanini dirigerade där också Verdis Aida och La forza del destino under samma invigningssäsong.