Rocca di Pietracassia, fästning i Lajatico, Italien

Rocca di Pietracassia är en medeltida slottsruin på 534 meters höjd i Lajatico, med utsikt över Sterza-dalen. Den består av två delar: ett äldre kvadratiskt slott med ett kärntorn och två torn (ett kvadratiskt och ett sjuhörnigt) förbundna med tjocka murar, samt en yttermur från 1200-talet av stora kalkstensblock. Norrsidan slutar i en klippbrant.

Det första skriftliga omnämnandet av fästningen är från 1028, då den utgjorde gränsen mellan stiftet Volterra och pisanskt territorium; vissa författare förlägger ursprunget till langobardisk tid. År 1115 köpte biskop Ruggieri av Volterra den för 50 lire. Efter pisanskans nederlag vid Meloria 1284 övergick den till Lucca och Florens och 1431, efter ett uppror, återtogs och revs den.

Namnet Pietracassia kommer från en naturlig spricka i grundklippan, vilket visar hur byggarna kopplade sin struktur till det lokala landskapet. Denna geologiska egenskap formade hur människor förstod och använde fästningen i dess omgivning.

Besökare måste parkera vid Poggio delle Cataste och gå en 2 kilometer lång stig genom ekskogar för att nå fästningen. Bär bekväma skor och ta med vatten, eftersom leden tar ungefär en timme att gå.

Slottets östra torn är den enda delen som fortfarande är tillgänglig och behåller sitt tunnvalv. Den södra huvudfasaden har inga öppningar eller kreneleringar; skottgluggarna tillkom senare. Ingången vid västra tornet ligger förhöjd och är i dag svårt skadad.