Rocca di Monfalcone, Medeltida fästning i Monfalcone, Italien.

Rocca di Monfalcone är en senantik fästning på en kulle bakom staden, uppförd omkring 490 under Theoderik den store. Murarna reparerades och försågs med bröstvärn på 1400-talet, och på 1500-talet byggdes ett fyrkantigt stentorn i mitten för förvaring av krut. På toppen finns nu ett speleologiskt museum.

Höjdens topp var befolkad redan under förhistorisk tid och lämningar av en förhistorisk castelliere syns ännu. Omkring 490 lät enligt traditionen Theoderik, ostrogoternas kung, bygga fästningen efter segern över Odoaker vid Isonzo. År 967 skänkte Otto I Monfalcone och roccan till patriarkatet Aquileia; fästningen nämns första gången i dokument 1289. Den gick till grevarna av Gorizia 1409 och till Venedig 1420.

Namnet "Verruca Montis Falconis" (Monte Falcones topp) kortades senare till "rocca". Sedan 1968 är kullen anförtrodd åt Gruppo Speleologico Monfalconese "Amici del Fante", grundad 1948, som driver grottmuseet där och ordnar guidade skolbesök om karstfenomen.

Toppen nås till fots; museets fasta speleologiska utställning ligger uppe på höjden, medan ledning och laboratorier finns i staden på Via Valentinis 134. Anläggningen restaurerades 1950–1955 och sköts sedan 1968 av Gruppo Speleologico Monfalconese "Amici del Fante".

Det fyrkantiga stentornet i mitten uppfördes efter 1525 på initiativ av podestàn Giovanni Diedo, som lät bygga om fästningen från grunden för strid med eldvapen och förvarade krut i tornet. En inhuggen stenplatta ovanför tornporten minner om att Rocca åter kom i venetianska händer.