Riserva naturale orientata Biviere di Gela, Naturreservat med kustsjö i Gela, Sicilien, Italien

Riserva naturale orientata Biviere di Gela är en grund kustsjö, en relikt inbäddad mellan dynerna vid Gela-bukten bara 1,5 km från havet, som tidigare till stor del försörjde den med vatten. Sjön ligger helt inom kommunen Gela och kantas av vassbälten av Phragmites australis och Scirpus-arter.

Plinius den äldre kallade sjön Cocanico, där salt torkades på stränderna. Fram till 1500-talet var området en bräckt marsk; i början av 1600-talet gjorde hertig Giovanni di Aragona den till en sötvattensjö genom att under jorden förbinda den med floden Dirillo. Fram till mitten av 1900-talet var den ett jakt- och fiskereservat, 1991 blev den ett Ramsar-våtmark och 1997 ett regionalt naturreservat.

Den svarta ibisen, på italienska Mignattaio, är reservatets symbol. Vassen hyser också natthägrar och rördrommar, som är svåra att se eftersom de är aktiva i skymningen. Besökscentret och observationshutterna finansierades av Europeiska gemenskapen.

Reservatet har en parkering vid ingången, ett besökscentrum, iordningställda ytor, stigar och observationshytter, byggda med finansiering från Europeiska gemenskapen. Sjön ligger omkring 1,5 km från havet, helt inom Gelas område. Bronsibisen är reservatets symbol och en fågel att leta efter.

Svart ibis (Plegadis falcinellus) har blivit reservatets symbol, och den sällsynta vitögda dykanden (Aythya nyroca), en av Italiens fyra mest hotade arter, har påträffats här sporadiskt. Fler än 200 fågelarter använder sjön, och natthäger (Nycticorax nycticorax) är nattaktiv och därför svårare att se på dagen.