Santuario di Nostra Signora di Bonacattu, Bysantinsk helgedom i Bonarcado, Italien

Vår Fru av Bonacattus helgedom är en kyrka från bysantinsk tid med grekisk korsplan, vars fyra armar har olika längd och täcks av tunnvalv. En halvsfärisk kupol är innesluten i en kvadratisk lanternin med pyramidtak. Västfasaden, uppförd 1242–1268, består av basalt- och trakytblock med treflikiga bågfriser och runda nischer för keramikskålar.

Helgedomen uppfördes under bysantinsk tid, omkring 500-600-talet, över en senromersk bosättning som i sin tur låg på en nuragisk kultplats. År 1110 överlät domaren i Arborea, Costantino I de Lacon-Serra, den till kamaldulensermunkarna i San Zeno i Pisa, enligt condaghe för Santa Maria di Bonarcado; munkarna grundade ett kloster och en större ny kyrka. Den västra fasaden i basalt och trakyt byggdes mellan 1242 och 1268.

Namnet Bonacattu, som ortnamnet Bonarcado härstammar från, går tillbaka på kyrkans ursprungliga invigning till Madonna Panákhrantos (den obefläckade). Högaltaret har en polykrom terrakotta från 1400-talet med en Madonna med barnet i relief, vördad som Nostra Signora di Bonacattu. Den 1 januari 2016 öppnade ärkebiskop Ignazio Sanna här stiftets tredje heliga port för barmhärtighetens jubelår.

Helgedomen ligger i Bonarcados historiska centrum på en liten plats som församlingskyrkan Santa Marias absid vetter mot, så de två byggnaderna ses tillsammans. Interiören är ett grekiskt kors med fyra tunnvälvda armar av olika längd; presbyteriet i den södra armen stängs av ett smidesjärngaller. Den halvrunda absiden är vänd mot nordost och kupolen sitter inuti en fyrkantig lanternin med pyramidtak, synlig inifrån.

Den östra armen bevarar en bassäng från den ursprungliga romerska bosättningen, troligen en del av termiska bad som tjänade den tidigare gemenskapen. Detta föremål kopplar besökare till de djupare lagren av platsens förflutna och visar hur heliga platser ofta består genom olika civilisationer.