Pieve di San Vincenzo, Romersk kyrka i Scandicci, Italien

Pieve di San Vincenzo ligger vid Via Empolese i byn San Vincenzo a Torri, Scandicci. Den putsade fasaden behåller 1700-talets utseende med en stenportal från 1768, en klockformad öppning och en böjd fronton med ett kerubhuvud. Det fyrkantiga klocktornet av tegel och sten ansluter baktill; inne har den breda salen två sidaltaren från 1745 och 1767.

Pieven dokumenteras första gången 1058 som S. Vincentii sitae Pesae och styrde tio underlydande kyrkor, men dess rektor Dino Amati betalade 1260 endast 7 staia vete till den florentinska armén. Grevinnan Beatrice undertecknade sitt testamente här 1279, och 1355 blev kyrkan säte för Lega del comune di Torri. Efter att ha gått till familjerna Leoni, Palmieri och Bernardini restaurerades den på 1400-talet och igen 1745–1767; 1900-talets arbeten tog bort nyromanska tillägg och frilade romanska strukturer i absiden.

Församlingen är vigd åt sankt Vincentius och nämns 1058 som S. Vincentii sitae Pesae. En lokal legend säger att träkrucifixet i absiden kommer från eremitaget San Zanobi; en annan att Castruccio Castracanis rustning ligger begravd i närheten, bevakad av morhuvudet som är inhugget i klocktornet.

Kyrkan ligger vid Via Empolese i byn San Vincenzo a Torri i Scandicci kommun. Klocktornet hålls samman av dragstänger som sattes in efter skadorna under andra världskriget, och det barocka högaltaret revs ut ur absiden vid 1900-talets restaureringar. Lägg märke till stenportalen från 1768 med klockformad öppning och ett kerubhuvud.

Ett morhuvud inhugget i klocktornet sägs vaka över Castruccio Castracanis rustning, som enligt legenden grävdes ned i närheten efter hans räder 1325 och 1326. På sidan mot bergen bär tornet också Leoni-familjens vapen.