Pulo di Altamura, Karstdolin i Altamura, Italien.

Pulo di Altamura är en karstdolina på Murge-platån, cirka 6 km nordväst om Altamura. Omkretsen är omkring 1 800 m, diametrarna över 500 m och djupet 70–75 m. Den nästan vertikala norra sidan har sprickor och tre grottor: Grotta del Colombo, Grotta dell'Imbroglio och Grotta dell'Orco.

Bildningen tog form under miljontals år genom karstprocesser, när vatten långsamt löste upp och urholkade kalkstenen. Carmelo Colamonico genomförde den första vetenskapliga studien 1917 och dokumenterade hur denna geologiska skapelse uppstod.

De tre grottorna i norra väggen heter Grotta del Colombo, Grotta dell'Imbroglio och Grotta dell'Orco. Domenico Santoro skrev 1688 att helige Wilhelm av Montevergine hade levt som eremit i en av dem, men källorna är okända. Den nästan lodräta norra väggen har också sprickor som kan ha gett skydd åt hominider; Altamuramänniskan hittades alldeles intill.

Dolinen ligger cirka 6 km norr om Altamura på Murge-platån och nås via grusvägar; kanten är lättast att gå på, medan de inre sluttningarna är branta och täckta av buskar. De tre grottorna — Grotta del Colombo, Grotta dell'Imbroglio och Grotta dell'Orco — öppnar sig i den nästan lodräta norra väggen och bör bara beträdas med rätt utrustning.

Den nästan vertikala norra väggen rymmer tre grottor: Grotta del Colombo, Grotta dell'Imbroglio och Grotta dell'Orco. Domenico Santoro skrev 1688 att helige Wilhelm av Montevergine hade levt som eremit i en av dem, men källorna till påståendet är okända.