Pieve di San Leolino, Romersk kyrka i Rignano sull'Arno, Italien

Pieve di San Leolino i Rignano sull'Arno har en basilikal plan med tre halvcirkelformade absider och två travéer nära koret i synligt murverk av pietraforte och alberese lagt i regelbundna skift. Den putsade främre delen, indelad av pelare som bär bågar, härrör från en ombyggnad på 1600-talet som sänkte och förkortade den. Klocktornet vid höger absid har en nedre skaft från en äldre fas och en klockkammare som byggdes om 1883.

Pieven dokumenteras första gången i augusti 1008 som ”plebe Sancti Leolini sito Ringnano”, en av de femton äldsta pieverna i stiftet Fiesole, och byggnaden dateras till sena 900-talet. Den låg vid en omväg av Cassia vetus som anlades 59 f.Kr.; redan på 1100-talet hade den ett kanonikkapitel och åtta underlydande sockenkyrkor. Markrörelser i höjden ovanför orsakade byggproblem från 1400-talet; efter 1960 övergavs den och restaurerades av en medborgarkommitté, återinvigd 3 juni 2000.

Namnet San Leolino syftar på ett tidigt helgon med mycket gammal dyrkan. Från 1100-talet hade pieven ett kapitel av kaniker och åtta sockenkyrkor lydde under den; Santa Maria tillkom först 1302. På 1700-talet användes vänstra sidoskeppet som oratorium för Compagnia della Natività di Maria, det högra som kök och redskapsbod.

Pieven ligger utanför Rignano sull'Arno, längs den antika romerska vägen Cassia vetus, senare Setteponti-vägen, och nås via landsvägar snarare än från samhällets centrum. Byggnaden övergavs 1960 och öppnades igen först den 3 juni 2000 efter en fullständig restaurering som också åtgärdade de strukturella problemen, så kontrollera öppettiderna före avfärd.

Klocktornets nedre del kan vara äldre än själva kyrkan och återanvänder möjligen ett tidigare torn; klockkammaren med bågöppningar härrör från restaureringen 1883, eftersom tornet 1851 ännu beskrevs som "a ventola".