Piacenza railway bridge, Järnvägsbro över floden Po mellan Piacenza och San Rocco al Porto, Italien

Järnvägsbron i Piacenza bär linjen Milano-Bologna över Po på 754 m, uppbyggd av 11 par järnfackverk med parabolisk överkant. Varje fackverk delas av styva tvärbalkar i 12 delar, och varje del delas ytterligare av en diagonal och en sekundär stolpe. Sex spann mäter 74,52 m och fem 61,02 m.

Den första bron på platsen öppnades den 9 november 1861: en tillfällig träviadukt på amerikanska pålar, byggd på några månader av Jules-Achille Daigremont och den första i sitt slag i Italien. Den permanenta järnbron, ritad av Pierre-Félix Moreaux, invigdes den 3 juni 1865 som den första järnbron längs Po. En översvämning förstörde en del av bygget i oktober 1863; bron fördubblades 1927-1931, förstördes av allierade bombningar i juli 1944 och återuppbyggdes från maj 1945, varvid det uppströms spannet återöppnades den 14 oktober 1945.

Den gjutjärnsportal i nygotisk stil som en gång ramade in broens ingång flyttades senare till trädgården vid en villa i Carpaneto Piacentino. Bron är den första järnkonstruktionen längs floden Po och invigdes den 3 juni 1865 i närvaro av kronprins Umberto av Savojen.

Denna bro är en del av en aktiv järnvägskorridor där tåg går regelbundet, så fotgängare och fordon kan inte korsa den. Besökare kan bäst se konstruktionen från tågfönster eller från närliggande utsiktspunkter längs flodbankarna på båda sidor.

Järnbrons från 1865 var den första järnbrun längs Po. Dess nygotiska entréportal av gjutjärn flyttades senare till trädgården vid en villa i Carpaneto Piacentino. Den 754 m långa bron vilar på 11 par järnfackverk med parabolisk överkant: sex med 74,52 m och fem med 61,02 m spännvidd.