Bridge of san giorgio, Stenbro i Mantua, Italien.

Ponte di San Giorgio är en stenbro över Lago di Mezzo i Mantua som skiljer sjön från Lago Inferiore. Den ersatte en träkonstruktion från 1198–1199 av ingenjören Alberto Pitentino och byggdes om i sten i slutet av 1300-talet av Ludovico Gonzaga. År 1922 fylldes valven igen och vindbron togs bort, vilket gav den nuvarande överfarten.

Bron byggdes först i trä 1198–1199 som en del av ingenjören Alberto Pitentinos vattenarbeten som skapade Mantovas sjöar. I slutet av 1300-talet lät Ludovico Gonzaga bygga om den i murverk och skilde därmed Lago di Mezzo från Lago Inferiore. Ett senare tillagt tak revs den 25 september 1634 efter skador under belägringen av landsknektar 1630. 1922 begravdes valven och vindbron ersattes av den nuvarande konstruktionen.

Bron syns i bakgrunden av Andrea Mantegnas Jungfruns död (1460–1461), nu på Prado, och av Rubens Självporträtt med vänner i Mantua (1602–1606) på Wallraf-Richartz-Museum i Köln. En platta från 1417 i hertigpalatsets museum vittnar om att bron var övertäckt.

Bron för vägen över Lago di Mezzo mellan centrum och San Giorgio-stadsdelen. Dess valv fylldes igen 1922 och vindbron som släppte igenom båtar mellan mellersta och nedre sjön togs bort; överfarten är nu en fast vägbana som fotgängare delar med trafiken.

Bron avbildas i bakgrunden av Andrea Mantegnas Jungfruns död (1460–1461), nu på Pradomuseet i Madrid, och även i Rubens Självporträtt med vänner i Mantua (1602–1606), som förvaras i Köln. År 1922 fylldes dess valv igen och vindbron som lät båtar passera mellan sjöarna di Mezzo och Inferiore revs.