Port of Salerno, Kommersiell hamn i Salerno, Italien

Salernos hamn omfattar 1 700 000 m² i Salernobukten nära gränsen till Vietri sul Mare, med 500 000 m² landområden och 9 kajer längs en 2 950 m lång front. Den skyddas av den 350 m långa Molo Foraneo, den 1 550 m långa Molo di Levante och den 1 180 m långa Molo di Ponente, med 16 förtöjningsplatser vid 5 pirer. Den cirka 380 m långa Manfredipiren tar kryssningsfartyg, färjor och bärplansbåtar.

Salerno hade tidigt en landningsplats, men den första dokumenterade hamnanläggningen går tillbaka till 1200-talet, då Manfred av Sicilien lät bygga ut den. På 1970-talet anlades trots tvist om läget en fullt användbar handelshamn. I juli 2010 utsågs den i Lissabon till Europas bästa hamn för gods- och passagerartrafik i förhållande till tillgänglig yta, och 2013 tog EU upp den bland 319 nyckelflammor i Europa.

Från Molo Manfredi går färjor och bärplansbåtar till Cetara, Maiori, Minori, Amalfi, Positano, Agropoli, Palinuro och Marina di Camerota samt till Eoliska öarna, Capri och Ischia. Vid piren lägger också kryssningsfartyg till, så fartygstrafik och kryssningspassagerare möts på kajen.

Färjor och bärplansbåtar till Amalfikusten (Cetara, Maiori, Minori, Amalfi, Positano) och hamnarna i Cilento (Agropoli, Palinuro, Marina di Camerota) avgår från Molo Manfredi, som också tar emot kryssningsfartyg; från staden går även förbindelser till Eoliska öarna, Capri och Ischia. Handelsområdet sträcker sig från gränsen mot Vietri sul Mare till roten av Molo 3 Gennaio, med portarna Ponente, Trapezio, Guaimario och vägen till Molo Manfredi.

Stazione Marittima på Molo Manfredi ritades av Zaha Hadid, den irakisk-brittiska arkitekten som fick Pritzkerpriset 2004. I juli 2010 utsågs hamnen i Lissabon till Europas bästa hamn för gods- och passagerartrafik i förhållande till tillgänglig yta, och EU-kommissionen valde den som enda italienska hamn att presentera sin Port Security Plan vid en kontinental säkerhetskonferens.