Port of Piombino, Hamn i Piombino, Italien.

Hamnen i Piombino är en aktiv maritim knutpunkt på den toskanska kusten som förbinder fastlandet med ön Elba. Anläggningen har flera dockningsplatser för passagerarfärjor och lastfartyg och betjänar hundratals resenärer och arbetare dagligen.

Hamnen finns dokumenterad redan 417, då Rutilius Namatianus nämner den som Falesias hamn, främst använd för att lossa järnmalm från Elba. Den förföll under tidig medeltid och användes åter regelbundet från 1399, då staten Piombino bildades, trots att den låg omkring 3 km utanför murarna. På 1800-talet gav närliggande stålverk en vågbrytare och fyra bryggor; nästan förstörd under andra världskriget byggdes den upp igen och tog från 1960-talet även passagerare.

Färjor avgår till Elba, Sardinien, Korsika och Pianosa; Pianosa var en fångö dit endast vakter och intagna hade tillträde innan landstigning blev möjlig. Namnet Falesia finns nedtecknat av poeten Rutilius Namatianus år 417. Trålare lossar fortfarande en mindre del av fångsten vid kajerna.

Färjorna till Elba använder pirerna Dente Nord, Elba Nord och Elba Sud samt bärytbåtskajen, medan förbindelserna till Sardinien och Korsika mest avgår från piren Giuseppe Pecoraro; vågbrytaren Batteria används oftast av Elba-avgångarna. Djupet varierar mellan 7 och 20 meter. Kryssningsfartygens kaj ligger i hamnens norra del.

Hamnen förstördes nästan helt under andra världskriget och byggdes upp igen efter kriget; den fortsatta utvecklingen kom på 1960-talet med turismen till Elba. Bassängen avgränsas i söder av vågbrytarmolen Batteria och i norr av stålverkens pir.