Palazzo Giusso, Renässanspalats i Neapel, Italien

Palazzo Giusso är ett renässanspalats i Neapel, påbörjat 1549 efter en ritning av Giovanni da Nola. Gården har valv på pelare klädda med profilerad piperno och en brunn som nåddes via en liten trappa. Fasaden indelas av kompositpilastrar på piano nobile och av pilastrar i bottenvåningen.

Byggandet började 1549 under Alonso Sánchez de Luna, som anlitade Giovanni da Nola efter att ha köpt tomten av vicekungen Gonzalo Fernández de Córdoba; arbetet fortsatte i decennier under hans son. 1645 förvärvade kardinal Ascanio Filomarino palatset, fullbordade det med en portal i piperno och höll det i familjen i 150 år. 1799 ledde en tjänstes anklagelse till att en folkmassa brände hertig Ascanio och abbot Claudio Filomarino i närheten och plundrade byggnaden. Bankiren Luigi Giusso köpte det 1828, och Orientale-institutet hyrde det 1931 och förvärvade det 1932.

Palatsets namn påminner om familjen Filomarino, som ägde det i ett och ett halvt sekel efter att kardinal Ascanio Filomarino köpte det 1645. En senare hertig, Ascanio Filomarino della Torre, inrättade där ett Vesuviuskabinett med bergarter och texter om Vesuvius. I januari 1799 släpades hertigen och hans bror abboten Claudio ut ur palatset efter en tjänares angivelse och brändes levande i närheten.

Byggnaden hyser nu universitetet i Neapel L'Orientale och kan beundras från utsidan, även om de inre utrymmena används för institutionella ändamål. Läget i Neapels gamla stad gör den lättillgänglig för besökare som utforskar stadens renässansarkitektur.

Inuti byggnaden dekorerar en fresk med titeln 'Herkules vid skiljevägen' av Giuseppe Cammarano Aula Matteo Ripa. Detta konstverk skildrar en klassisk mytologisk scen och representerar det dekorativa konstprogram som en gång prydde palatset.