Palais de Philippe d'Anjou, Kungligt palats i Neapel, Italien.

Palatset tillhörande Filip av Anjou, även kallat Palazzo Filippo d'Angiò, är ett adligt palats i stadsdelen San Lorenzo i Neapel och anses vara stadens äldsta. Filip I av Anjou, furste av Taranto och kejsare av Konstantinopel, sammanfogade och byggde delvis om äldre hus till en rad gotiska arkader. Familjen Cicinelli restaurerade det senare med rundbågar och barock fönsterdekor; kvar finns arkaderna och den centrala porten, med en fresk från 1300-talet av Jungfru Maria uppe till vänster.

Palatset uppfördes i gotiska former som bostad för Filip I av Anjou, furste av Taranto och kejsare av Konstantinopel, som sammanförde och delvis byggde om flera befintliga byggnader och skapade en rad gotiska portiker. Senare övergick det till familjen Cicinelli, furstar av Tursi, som restaurerade det, försåg portikerna med rundbågar och dekorerade om det i barockstil, synligt i fönstren. Under Alfons V av Aragonien inhyste portikerna det nybildade Accademia Pontaniana, kallat Porticus Antonianus eftersom Antonio Beccadelli, kallad il Panormita, ledde dess möten.

Palatsets namn påminner om Filip I av Anjou, furste av Taranto och kejsare av Konstantinopel, som lät uppföra det i gotiska former. Under Alfons V av Aragonien hyste dess portiker Porticus Antonianus, den första platsen för Accademia Pontaniana under ledning av Antonio Beccadelli, kallad il Panormita. Högt till vänster finns en fresk från 1300-talet med Jungfru Maria, och på gården en marmorrelief med familjens vapen, en anka och tre liljor.

Palatset ligger i San Lorenzo-distriktet, nära Via dei Tribunali och en kort promenad från Palazzo d'Avalos, vars arkader liknar dess. Bottenvåningens arkad rymmer en stadsdelsmarknad, så pelarna och gården syns bäst när stånden står glesare. Piperno-pelarna hålls uppe av en metallbur efter skador från de senare barocka påbyggnaderna.

Palatset ligger på en plats som bevittnat flera europeiska maktförskjutningar, vilket visar hur snabbt kontrollen över Neapels viktigaste byggnader kunde växla mellan konkurrerande dynastier. Denna förändring av styre återspeglas i både byggnadens designval och omgivningen.