Santo Stefano, Romansk församlingskyrka i Filattiera, Italien

Santo Stefano är en romansk församlingskyrka i Sorano i Filattiera, byggd av obearbetade flodstenar i murbruk och täckt med skifferplattor. Den basilikala planen har tre skepp utan tvärskepp, ett förhöjt presbyterium och tre absider inramade av pilastrar och bågar. Fasaden har ett fyrlobigt rosettfönster, och två stelstenar, Sorano I och Sorano V, visas vid den vänstra inre motfasaden.

Santo Stefano di Sorano nämns i slutet av 900-talet av Sigeric, ärkebiskop av Canterbury, som färdades längs Via Francigena på väg tillbaka från Rom. Den romanska pieven uppfördes mellan 1000- och 1100-talet under omorganisationen av stiftet Luni och bekräftades 1148 av påven Eugenius III som en av pieverna åt biskopen av Luni. Den blomstrade fram till 1300-talet, övergavs sedan gradvis och gjordes om till begravningskapell.

Namnet Santo Stefano di Sorano förekommer i Sigeric av Canterburys reseskildring från slutet av 900-talet, och kyrkan bekräftades 1148 av påven Eugenius III till biskopen av Luni. Inuti visas på den vänstra motfasaden stenstoderna Sorano I och Sorano V, funna i kyrkoområdet.

Kyrkan ligger på Piazza Don Renzo Gori i centrala Filattiera och tillhör det romersk-katolska stiftet Massa Carrara-Pontremoli. Den nås enkelt till fots i stadskärnan.

Två stelstatyer, Sorano I och Sorano V, ställs ut vid den inre vänstra motfasaden; de hittades nyligen i kyrkoområdet. Restaureringen som avslutades år 2000 blottade också grundmurar från tidigare epoker och välbevarade gravar; en av dem antas vara Leodegars, den första biskopen i Lunigianadalen, som förstörde de hedniska statyerna.