Santa Maria a Lamula, Kyrkobyggnad i Arcidosso, Italien

Santa Maria a Lamula är en romansk kyrka med tre skepp som avslutas med tre halvcirkelformade absider, byggd av lokala trakytblock och täckt av träfackverk. Den återuppbyggdes delvis mellan 1935 och 1943. En inskrift på den första pelaren till höger om ingången minner om en restaurering i juni 1268.

Santa Maria a Lamula är först dokumenterad 853, då kejsar Lothar II bekräftade dess ägande till klostret San Salvatore på Monte Amiata, vars beroende cell den var. Ett dokument från 14 september 892 nämner en marknad vid kyrkan. Påven Gregorius V erkände den som dopkyrka 996. År 1264 brände sienesiska trupper som stred mot Aldobrandeschi kyrkan; en inskrift på den första pelaren till höger om ingången nämner återställandet i juni 1268 under kung Karl I av Anjou.

Namnet Lamula kommer från den medeltida byn Lamule, även kallad Lama, vilket betydde träsk eller damm, eftersom platsen låg på vattensjuk mark. Av byn finns inga synliga spår kvar. En legend berättar att en mula knäböjde framför portalen för att hedra madonnastatyn, och märkena efter dess knän syns ännu på stenen framför ingången.

Pieven ligger vid foten av kullen Montelaterone i kommunen Arcidosso, längs vägen som stiger från Entedalen mot byn. Man tar sig dit till fots genom de omgivande kastanjeskogarna och lerjordarna. Byggnaden återuppfördes delvis mellan 1935 och 1943, så det romanska murverket i trakyt som syns i dag blandar originaldelar med modernt arbete.

En mula knäböjde framför kyrkans portal för att hylla Madonnastatyn, och spåren av dess knän syns ännu på stenen framför ingången. Byn som en gång låg intill kyrkan, Lamule, har inte lämnat några synliga spår.