Necropolis of Manduria, Arkeologisk plats i Manduria, Italien

Parco archeologico delle Mura messapiche sträcker sig över 150 000 m² nordost om Manduria. Här bevaras delar av den tredubbla messapiska murringen: den inre muren (500–400-talet f.Kr.) har en omkrets på 2 187 m och en 4 m djup grav; den yttre muren (200-talet f.Kr.), byggd i opus quadratum, mäter 3 382 m i omkrets, 5 m i höjd och tjocklek, med en grav som är 6,5 m bred och 5 m djup.

Quintino Quagliati, superintendent för Apuliens fornlämningar, identifierade nekropolen 1932. Utgrävningarna frilade omkring 2 500 gravar från 600-talet till 200-talet f.Kr., mest rektangulära gropgravar grupperade efter samhällsklass, några putsade och målade. Murarna byggdes mellan 400- och 200-talen f.Kr.; efter Quintus Fabius Maximus angrepp på staden återuppbyggdes de aldrig.

Pliniuskällan, som beskrevs av Plinius den äldre, ligger i en naturlig grotta och fungerade som en helig plats för messapiska religiösa ceremonier. Platsen visar hur forntida människor vävde in vatten och natur i sina andliga praktiker.

Parken omfattar 150 000 m² nordost om Manduria; grusvägar förbinder de tre murringarna, nekropolen och Fonte Pliniano. Till källan går man ner för 20 trappsteg huggna i berget, och kyrkan San Pietro Mandurino ligger inom området. Ta på stadiga skor och avsätt tid att gå mellan delarna.

Kyrkan San Pietro Mandurino ligger inom området och har en underjordisk krypta från 700-talet dekorerad med fresker av eremithelgon. Denna senare kristna byggnad visar hur platsen införlivades i en annan tros religiösa praktiker.