Parco Nord Milano, Regional park i Metropolitan City of Milan, Italien

Parco Nord Milano är en regionalpark på omkring 640 hektar som sträcker sig över Milano, Bresso, Cusano Milanino, Cormano, Cinisello Balsamo, Novate Milanese och Sesto San Giovanni. Genom mitten löper en lång rak axel: en bred gräsremsa med en nött stig i mitten, kantad av två rader höga lövträd vars grenar sluter sig till ett valv. Skogar, gläntor, häckar och små vattensamlingar fyller resten, med Lago di Niguarda som får vatten från Villoresikanalen.

Parken uppstod på de övergivna industriområdena efter Breda Aeronautica efter andra världskriget. Idén väcktes i slutet av 1960-talet; 1970 klassades den som "park av allmänt intresse" genom prefekturbeslut och 1975 erkändes den som regionalpark av Lombardiet. Den första återbeskogningen inleddes 1983 under Paolo Lassini vid Azienda Regionale delle Foreste.

Parkens namn syftar på läget vid Milanos norra kant, och skogarna och gräsytorna används för promenader, cykling och skolutflykter. Cascina Centro Parco, parkförvaltningens säte, nås från Bresso. Vid gränsen mellan Sesto San Giovanni och Bresso ligger montagnetta, en liten kulle av rester från stålverken som senare sanerats.

Parken är till största delen platt och har cykel- och gångbroar över vägarna, till exempel bron över motorvägen Turin-Trieste nära bron vid Via Segantini. Stranden vid Lago di Niguarda är till stor del naturliga och inte tillgängliga för allmänheten. Parken förvaltas från Cascina Centro Parco, som nås från Bresso.

Nyare övervakning har registrerat att hasselmuspopulationer återvänt till parken, vilket visar på lyckad återställning av naturliga livsmiljöer i denna urbana miljö. Detta lilla däggdjur hade försvunnit från regionen i decennier och fungerar nu som en indikator på ekosystemets hälsa.