Palazzo Contarini Polignac, Renässanspalats i Dorsoduro, Venedig, Italien

Palazzo Contarini Polignac är ett trevånings renässanspalats vid Canal Grande i Dorsoduro, mellan Palazzo Brandolin Rota och Palazzo Balbi Valier. Fasaden är klädd i polerad flerfärgad marmor, med två huvudvåningar som vardera kretsar kring en rundbågig femfönstergrupp flankerad av två enkelfönster; bottenvåningen har sex rundbågiga öppningar och en central vattenport. Vänstra sidan har ett trefönster och en övertäckt terrass ovanför en trädgård mot kanalen.

Palatset går tillbaka till andra hälften av 1400-talet och är en av Venedigs första renässansbyggnader; arkitekten är okänd men tillskrivs ofta Giovanni Buora, Mauro Codussi eller Pietro Lombardo. Familjen Contarini dal Zaffo byggde om det mellan 1562 och 1582 utan att ändra exteriören. Från 1758 gick det till familjerna Manzoni, Angaran och Polignac; Winaretta Singer, prinsessa av Polignac, köpte det 1901, och det är fortfarande en privatbostad för familjen Decazes, restaurerad 2004–2007.

Palatset har sitt andra namn efter Winaretta Singer, dotter till symaskinsmagnaten Isaac Singer, som köpte det 1901 som prinsessa av Polignac. Hennes salong drog till sig personer från konsternas värld, framför allt musiken, och Igor Stravinskij var en av gästerna. Tiepolo-freskerna inne är välbevarade.

Palatset ligger direkt vid Canal Grande och ses bäst från vattnet, till exempel från en vaporetto som passerar längs Dorsoduro-sidan. Tillträde till interiören beror på aktuella evenemang eller program, så det är värt att i förväg kontrollera om byggnaden är öppen för besökare.

Namnet kommer från Giorgio Contarini, som bar titeln greve av Jaffa (Zaffo) i Palestina; det minner om en titel, inte ett handelshus. En målning av Claude Monet från 1908 visar palatsets fasad, ett av tre venetianska palats han målade vid sidan av Ca' Dario och Palazzo Da Mula Morosini.