Palazzo Patriarcale, Palats i San Marco, Venedig, Italien

Palazzo Patriarcale vetter mot Piazzetta dei Leoncini intill Markuskyrkan i sestieren San Marco. Den nyklassiska fasaden i fyra våningar är helt klädd i istrisk kalksten: en rundbågig port med par av rektangulära fönster och vapensköldar ovanför på ömse sidor, därefter ett övre register av fem fält åtskilda av halvkolonner, vart och ett med ett litet mellanvåningsfönster och ett större fönster med utskjutande balkong. En fris av sex kapitäl avslutar huvudvåningen.

Byggnaden blev det nya högkvarteret för patriarkatet i Venedig efter att basilikan omvandlades till katedral efter Republiken Venedigs fall. Denna förändring gjorde palatset till ett viktigt administrativt centrum för katolska kyrkan i staden.

Diocesanmuseet öppnade här 2007; mellan 2005 och 2007 visade palatset två utställningar, ”Il ciclo di Tintoretto e la quadreria del Palazzo Patriarcale” och ”Officina Dürer”. I byggnaden förvaras också Venedigs patriarkats historiska arkiv.

Palatset vetter mot Piazzetta dei Leoncini på norra sidan av Markuskyrkan, och portalen i bottenvåningen öppnar sig mot den lilla platsen. Diocesmuseet använder en del av byggnaden; man kommer dit från samma sida, intill kyrkans absid. Ingången är från platsen, inte från kyrkan.

Från 1894 till 1903 bodde Giuseppe Melchiorre Sarto här innan han blev påve Pius X och ledde katolska kyrkan. Denna koppling gör palatset till en plats av oväntad andlig vikt i stadens historia.