Monte Sibilla, Bergstopp i provinsen Ascoli Piceno, Italien

Monte Sibilla är en kalkstenstopp på 2 175 meter i Sibillini-bergen, på gränsen mellan kommunerna Montemonaco och Montefortino i nationalparken Monti Sibillini. Toppen omges av brant rosa sten som bildar en muriknande "krona", och på berget ligger Rifugio Sibilla. Nära toppen, på 2 173 meter, öppnar sig Grotta della Sibilla.

Berget var platsen för en hednisk kult av Kybele, gudarnas stora moder, som spreds under Claudius tid. Med kristendomen ersattes Kybele-kulten av Sibyllakulten, som på 1300-talet identifierades med Sibyllan i Cumae och senare med Apenninernas Sibylla. I maj 1420 besteg Antoine de la Sale toppen från Montemonaco och beskrev Sibyllagrottan i Le Paradis de la Reine Sibylle.

Namnet kommer från Sibyllan, som på 1300-talet identifierades med Sibyllan i Cumae och enligt nyare forskning med Apenninska Sibyllan, som saknas i Varros lista över elva. Grottan nära toppen på 2 173 m var platsen för den hedniska kulten av Kybele, gudarnas stora moder, som spreds under Claudius tid; med kristendomen ersattes den av Sibyllakulten. Legenden spreds genom Andrea da Barberinos Il Guerrin Meschino och bearbetades av Richard Wagner i Tannhäuser.

Att nå toppen kräver god kondition och vana vid höjder, eftersom leden från Refugio Sibilla har branta partier med metallkedjor fästa i klippan. Leden är vanligtvis snöfri och lättast att ta sig fram på från sen vår till tidig höst.

Antoine de la Sale besteg Monte Sibilla från Montemonaco i maj 1420 och ritade en plan över Sibillagrottan, som nu förvaras på Bibliothèque nationale i Paris. Han beskrev ett rymligt utrymme omgivet av bänkar huggna i berget, som han kallade "intalieux tout entour". Grottmynningen ligger på 2 173 m, strax under toppen på 2 175 m.