Monte Pizzuta, Bergstopp i Piana degli Albanesi, Sicilien, Italien

Monte Pizzuta är den högsta toppen i bergen vid Piana degli Albanesi och når 1 333 meter i naturreservatet Serre della Pizzuta. Den består av pelagisk kalksten från mesozoikum, med järnekar nära toppen och två grottor på östsidan: den horisontella Grotta del Garrone och den vertikala Zubbione della Pizzuta, omkring 100 meter djup.

Fram till tidigt 1900-tal arbetade bönder från Piana degli Albanesi, då Piana dei Greci, i de kallaste vintermånaderna i snögroparna (neviere) på västra sluttningen. Snön packades i koniska gropar cirka 15 meter i diameter och 3 meter djupa, täcktes med halm och fraktades nattetid på mulåsnor till Palermo, där den skrapades till en grov granita kallad grattatella. Nära toppen finns stora ruiner av neviere kvar.

Vid bergets fot, nära byn, ligger landsbygdskyrkan SS. Madonna dell'Odigitria, vars stiftelsekapitel fastställdes 1488. Arbëreshë-folket i Piana degli Albanesi, ättlingar till albanska flyktingar som kom efter den osmanska erövringen, kallar toppen Mali i Picutës och säger ”Mali i Picutës na thërret” — Monte Pizzuta kallar på oss.

Toppen nås till fots; den långa vandringsleden Sentiero Italia korsar berget vid Portella del Garrone. På vintern är snö och temperaturer under noll vanliga, och toppen ligger ofta i moln med hårda vindar från växlande riktningar. På östsidan öppnar sig den horisontella Grotta del Garrone och Zubbione della Pizzuta, ett vertikalt schakt omkring 100 meter djupt.

På östra sluttningen löper Grotta del Garrone horisontellt och rymmer två små sjöar bildade av droppande vatten samt en fladdermuskoloni. Intill stupar Zubbione della Pizzuta omkring 100 meter vertikalt. Berget består av pelagisk kalksten från mesozoikum, och karstvittring av regnvatten har urholkat dessa hålrum.