Monte Corchia, Bergstopp i Alpi Apuane, Toscana, Italien

Monte Corchia når 1678 meter och har fyra toppar: Cima Corchia (1678 m), Corchia Ovest (1632 m), Monte Ceto (1032 m) och Guglie del Corchia, delade i en sydlig (1542 m) och en nordlig nål (1452 m). Berget ligger väster om Panie-gruppen, skilt från Pania della Croce av sadeln Foce di Mosceta, där Rifugio del Freo står på 1180 m. Marmorbrotten når nästan upp till toppen.

Monte Corchia ligger i regionalparken Apuanska Alperna i provinsen Lucca. Antro del Corchia, områdets största grotta, upptäcktes 1840 av naturalisten Emilio Simi från Levigliani, som kallade den Buca di Eolo på grund av den svala vinden vid ingången. Marmorbrotten som drivs nästan vid toppen kritiseras av rörelsen No Cav.

Marmorbrotten nära toppen kritiseras hårt av rörelsen No Cav, som motsätter sig brytning i Apuanska alperna. Marmorn har format byarna vid bergets fot, som Levigliani och Terrinca, vars invånare länge har bearbetat stenen. Antro del Corchia, kallad Buca di Eolo efter den svala vinden vid ingången, är områdets största grotta.

Vanligtvis startar man i Levigliani, som nås från Forte dei Marmi via Pietrasanta och Seravezza. Vid sadeln Foce di Mosceta på 1180 m fungerar Rifugio del Freo som bas för bestigningar av toppen och Panie-gruppen. Den gamla, mörka Cipollaio-tunneln förbinder än i dag Garfagnana med Versilia.

Monte Corchias karstkomplex, med Antro del Corchia, Abisso Fighierà och Abisso Farolfi, är Italiens näst största och ett av världens största, med 53 km gångar. Omkring 2 km kan besökas fritt. Antro del Corchia upptäcktes 1840 av naturforskaren Simi Emilio från Levigliani, som kallade den Buca di Eolo efter den svala vinden vid ingången.