Valle Christi, Gotisk klosterruin i San Massimo, Rapallo, Italien

Klostret Santa Maria in Valle Christi är en förfallen cisterciensanläggning i byn San Massimo i Rapallo, upptagen på listan över italienska nationalmonument. Dess gotiska stenkyrka och korsgång, med spetsbågar och små dubbla marmorkolonner, finns delvis kvar; korsgången var fortfarande intakt trettio år före 1858.

Altilia Malfanti, änka De Mari, och hennes syster Tibia ägde marken och begärde ett cisterciensernunnekloster dit de själva tänkte dra sig tillbaka; en handling av den 3 april 1204 från ärkebiskop Ottone Ghilini bekräftade donationen. Klostret byggdes omkring 1206, lades under Santa Maria dello Zerbino i Genua och hade Carinzia Visconti, brorsdotter till påven Gregorius X, bland sina nunnor. Det upphävdes genom påvligt edikt den 9 augusti 1572, såldes 1572 för 10 155 genuesiska lire och förklarades som nationalmonument 1903.

Namnet Valle Christi, Kristi dal, kommer från platsen själv; cisterciensernunnorna levde här i klausur i nästan trehundra år, bland dem Carinzia Visconti, brorsdotter till påven Gregorius X. I kyrkan vördades en relik av sankt Blasius, troligen skänkt till nunnorna av en genuesisk kapten efter expeditionen 1380. Efter upphävandet 1572 fördes reliken och en målning av Domenico Fiasella till basilikan Santi Gervasio e Protasio i Rapallo.

Ruinerna ligger i området Santa Maria del Campo och kan nås till fots längs stigar i sluttningen från centrala Rapallo. Eftersom platsen är helt utomhus är ett besök bekvämare i torrt väder och med lämpliga skor för ojämn mark.

En lokal historia berättar om en nunna som förälskade sig i en herde och sägs ha blivit inmurad levande i en av väggarna tillsammans med sitt nyfödda barn. Denna berättelse har förts vidare i området i generationer och ger ruinerna en mänsklig historia som går bortom deras religiösa förflutna.