Monastero di S. Nicola di Casole, Kloster i Otranto, Italien

Monastero di S. Nicola di Casole är ett medeltida klosterkomplex nära Otranto med delvis stående murar och en halvcirkelformad absid med gotiska detaljer. Byggnadernas layout är fortfarande synlig och visar hur den ursprungliga strukturen var organiserad.

Enligt klostrets typikon, bevarat i en handskrift i Turin, grundades det 1098/1099 av dess första abbot Joseph; en donation från Bohemund av Taranto 1104–1111 är dokumenterad. År 1480 ockuperade turkiska trupper under Ahmet Pascha klostret som utkikspost utan att förstöra det; abbotstiftet övergavs, dess bibliotek skingrades och det införlivades senare i en masseria fram till 1900-talet.

Namnet Casole kommer från det salentinska dialektordet càsule, de små celler och hyddor där munkarna bodde runt klostret. I början av 1200-talet ledde abboten Nektarios här en krets av grekiskspråkiga poeter, bland dem Georgios från Gallipoli och Johannes Grassus från Otranto. I Umberto Ecos roman Rosens namn kommer munken och miniatyrmålaren Adelmo da Otranto från San Nicola di Casole.

Ruinerna ligger längs kustvägen mot Santa Cesarea Terme och kan nås till fots. Bär lämpliga skor, eftersom platsen ligger på öppen mark med ojämna ytor.

Den grekisk-idruntinska mosaikmästaren Pantaleone, som tillskrivs golvmosaiken i Otrantos katedral, tros ha använt biblioteket i Casole för sitt ikonografiska och symboliska program; den tyska källan kallar sambandet obevisbart och omstritt i nyare forskning. Klostrets Typikon, en samling klosterregler, förvaras på nationalbiblioteket i Turin.