San Benedetto, Bergamo, Kloster i Bergamo, Italien

San Benedetto är ett slutet benediktinernunnekloster i nedre Bergamo, bestående av kyrka, konvent och korsgång. Kyrkans fasad delas av fyra pilastrar, med portal på stenstolpar och en tvåfärgsskala i vitt och terrakotta; inne finns en centralplan med åttkantig tribun och kupol samt en gallerförsedd kor där nunnorna följer gudstjänsterna.

Klostret uppstod 1460 genom sammanslagning av två benediktinska gemenskaper, Santa Maria Novella i Stezzano och Santa Maria in Valmarina, decimerade av hungersnöd och pest. Redan 1448 fanns en liten kyrka, 1451 vigd åt sankt Benedikt. Pietro Isabello lade grundstenen till den nya kyrkan den 6 maj 1522; biskop Vittore Soranzo vigde den 11 september 1547. Klostret upphävdes 1797 under Cisalpinska republiken och återupprättades den 10 maj 1827.

Detta är ett slutet benediktinskt nunnekloster, inte ett munkkloster: nunnorna följer gudstjänsterna från en sluten kor ovanför valven, skilda från församlingen. Namnet San Benedetto in Valmarina kommer från sammanslagningen av två gemenskaper 1460. En madonnabild i den lilla kyrkan sägs ha gråtit 1503, och 1504 fanns 28 nunnor.

Klostret är en sluten kvinnlig gemenskap: kyrkan och San Benedetto-korsgången är de delar en besökare kan gå in i, medan nunnornas klausur förblir stängd. Anläggningen ligger i hörnet av Via Sant'Alessandro och Via Carlo Botta i nedre staden, innanför 1400-talsmuren Muraine, en kort promenad från Borgo Santo Stefano.

Kyrkans fasad har återfått tvåfärgningen i vitt och terrakotta som togs fram vid restaureringen 2011, sedan vatteninträngning fått delar av tegel och terrakottaornament att falla på via Botta-sidan. Samma arbeten, ledda av arkitekten Leonardo Angelini, blottade också fresker och målningar som ansågs förlorade.