Lago Gerundo, tidigare sjö i Lombardiet, Italien

Lago Gerundo var en grund, ostadig samling stillastående vatten över Adda- och Serioflodernas fåror, mellan provinserna Bergamo, Milano, Lodi och Cremona. Bottnen bestod mest av grus (gerali) som i genomsnitt bara täcktes av 45 cm torv, med den bördiga udden Insula Fulcheria i mitten. En brant som markerar dess djupaste gamla fåra syns ännu vid Addaflodens västra strand, från Cassano till Castiglione.

Organiserad dränering av sjön började under romersk tid för att utöka jordbruksmarken på de bördiga slätterna. Den fullständiga dräneringsprocessen tog många århundraden och avslutades slutligen på 1200-talet.

Namnet tros komma från gera, lombardiska för grus, med syfte på traktens gerali-gruslager; andra kopplar det till grekiskans gyrus för flodkrökarna. Enligt legenden höll draken Tarantasio till i sjön, dödade män och barn och förpestade luften med sin andedräkt. Stanken kom från svavelväte och metan som steg ur den gyttjiga bottnen. En tavla från 1563 i Lodi mindes hur sankt Kristoffer torrlagt sjön.

Inget av sjön återstår: orientera dig efter den brant som markerar dess djupaste gamla bädd, synlig nära Addas västra strand mellan Cassano och Castiglione. Marken är jordbruksmark genomkorsad av dräneringskanaler, bland dem Muzza, och nås via vanliga landsvägar. Tormos källor nära Arzago d'Adda påminner om de sumpiga förhållanden som en gång försörjde bäckenet.

Sjöns namn kommer troligen från géra, det lokala ordet för grus: bottnen bestod mest av gerali, gruslager täckta av i genomsnitt bara 45 cm torv. En brant som markerar den forna sjöns djupaste bädd syns ännu nära Addas västra strand, från Cassano till Castiglione.