Parco naturale delle Grotte di Oliero, Naturreservat och grottsystem i Valbrenta, Italien

Naturparken Grotte di Oliero är ett naturreservat i Valbrenta-dalen i norra Italien, byggt kring ett underjordiskt grottsystem skuret genom kalksten av vatten under mycket lång tid. Grottorna består av breda passager och kammare, med en underjordisk flod som rinner genom dem som strömmar under de omgivande kullarna.

Alberto Parolini, naturforskare och markägare, upptäckte 1822 grottan som bär hans namn och öppnade den för allmänheten 1832. Vid Brentas översvämning 1966 flödade omkring 140 m³/s ur källorna, mot i medeltal 15 m³/s. Parolini satte också ut grottolmar från grottorna i Postumia; dykare har senare hittat ett fyrtiotal av dem.

De fyra öppningarna kallas "còvoli" på lokal dialekt; två är torra, bland dem covolo degli assassini, och två för ut floden. Parolinigrottan är uppkallad efter naturforskaren Alberto Parolini, som upptäckte den 1822 och öppnade den för allmänheten 1832. Han satte ut grottolmar från grottorna i Postumia; dykare har senare hittat ett fyrtiotal.

Grottorna besöks på guidade båtturer, med säkerhetsutrustning som tillhandahålls på plats. Det är en bra idé att ta med ett varmt lager, eftersom temperaturen inuti håller sig sval året runt.

Källans sifon har utforskats i cirka 10 km och är därmed en av de längsta i Italien och troligen i Europa. I grottan finns också en kalkstensstalaktit på omkring 14 meter. Vid Brentas översvämning 1966 uppskattades källornas flöde till cirka 140 m³/s.