Posillipo cableway, Linbana i Posillipo, Neapel, Italien.

Posillipo linbana gick 1 629 m mellan Fuorigrotta och Posillipo, varav 945 m uppför med 104 m höjdskillnad. Den ritades av Giulio De Luca och byggdes av Ceretti e Tanfani, med två kabiner för 20 personer och tre stålpyloner som står kvar. Nedre stationen var en fyrkantig armerad betongbyggnad vid viale Kennedy, den övre låg vid slutet av via Manzoni.

Linbanan invigdes den 9 maj 1940 tillsammans med Mostra delle Terre d'Oltremare, men den allmänna trafiken varade bara till den 10 juni 1940. De tyska trupper som ockuperade Neapel 1943 förstörde nästan hela anläggningen. Återuppbyggnaden började 1950 och den nya invigningen ägde rum den 8 juni 1952; driften ställdes in den 2 februari 1961. Den övre stationen hyrdes senare ut till restaurangen "Gulliver", som gick i konkurs på 1990-talet, medan den nedre blev ett trädgårdscenter.

De kvarvarande pelarna kallas skämtsamt "cristi" av invånarna, eftersom formen påminner om ett kristet kors. Nedre stationen vid Viale Kennedy blev ett trädgårdscenter, och där inne syns fortfarande en av de två kabinerna, svårt förfallen. Den övre stationen hyrdes ut till restaurangen "Gulliver" fram till konkursen på 1990-talet.

Den nedre stationen vid viale Kennedy i Fuorigrotta blev ett trädgårdscenter; inne i den syns fortfarande en av de två kabinerna, svårt förfallen. Den övre stationen vid slutet av via Manzoni hyrdes ut till restaurangen "Gulliver" innan den gick i konkurs på 1990-talet. De tre stödpelarna står kvar och syns från gatan.

De tre jättelika pelarna som bar linbanan står fortfarande kvar och kallas skämtsamt "cristi" av invånarna, eftersom deras form påminner om ett kristet kors. En av de två kabinerna, svårt förfallen, syns fortfarande inne i nedre stationen vid Viale Kennedy i Fuorigrotta.