Castello Mediceo, Renässansfästning i Sansepolcro, Italien

Castello Mediceo, även kallat Fortezza di Sansepolcro, är en renässansbefästning inbyggd i ett hörn av stadsmuren. Planen är nästan kvadratisk med fyra hjärtformade hörnbastioner av olika storlek; det nedre murverket tillskrivs Giuliano da Sangallo och de övre delarna är senare.

Giuliano da Sangallo fick uppdraget omkring 1500 av Florens Dieci di Balia och arbetet började mellan slutet av 1502 och början av 1503. Han införlivade en befäst by från 1300-talet som Malatesta hade byggt kring Rocca di Sant'Angelo, vilken rests på resterna av ett romerskt torn. Under Lothringen fördes vapnen till Fortezza da Basso i Florens; 1754 överläts fästningen på Francesco Alberti, 1842 gick den till Collacchioni och 1904 blev den privat egendom.

De fyra hörnbastionerna heter Belvedere, Santa Maria, San Casciano och San Leo; Belvedere är störst. Genom bastionen San Leo löper en rund schakt vertikalt, en skorstensgång för röken från artilleriet på dess våningar. På 1800-talet blev fästningen en privat gård och vagnsporten härrör från den tiden.

Fästningen är privat egendom, sedan 1916 ägd av familjen Tosi, och är inte öppen som offentligt monument; den kvadratiska planen och de fyra hjärtformade bålverken syns utifrån och på flygfoton. Det inre golvet ligger över två meter över den yttre vägen och vallgraven är till stor del igenfylld.

San Leo-bastionen döljer ett runt schakt som löper vertikalt genom hela strukturen, en skorsten för röken från artilleriet på dess våningar; storleken tyder på grovkalibriga kanoner, troligen uppställda efter Sangallos ingrepp. Den tredje porten, gömd bakom San Leo-bastionens öra, hade vindbrygga och är äldre än befästningen runt omkring.