Forte Urbano, Fästning i Castelfranco Emilia, Italien

Forte Urbano är en stjärnformad befästning vid slutet av Via Forte Urbano i västra Castelfranco Emilia. Innermurarna omges av en bred vallgrav och fyra bastioner är försedda med små torn; den största yttre bredden är 900 meter. Ingången skedde genom en stor port med tre vindbryggor. En modell av den bastionerade planen förvaras i Museo di Palazzo Poggi.

Påve Urban VIII beställde fästningen 1626 för att försvara Kyrkostatens gränser; arbetet inleddes i augusti 1628 under ingenjören Giulio Buratti från Senigallia och var nästan klart 1634. År 1630 revs Castelfranco Emilias stadsmur för att återanvända materialet. Våren 1805, efter annekteringen till Kungariket Italien, avväpnades fästningen, dess bastioner och södra yttre verk revs för att återställa Via Aemilias raka sträckning, och den blev ett fängelse.

Fästningen beställdes av påven Urban VIII, som den har fått sitt namn efter. Tidigare låg här mellan 400-talet och första hälften av 300-talet f.Kr. en etruskisk-keltisk bosättning; fynden förvaras i Museo civico archeologico Anton Celeste Simonini i Castelfranco Emilia.

Fästningen nås enklast från staden Castelfranco Emilia, eftersom den ligger i utkanten av samhället. Besökare bör bära bekväma skor, eftersom att utforska de fyra bastionerna och den inre innergården kräver en hel del promenader.

På fästningens plats låg mellan 400-talet f.Kr. och första hälften av 300-talet f.Kr. en etruskisk-keltisk bosättning; fynden förvaras i Museo civico archeologico Anton Celeste Simonini. En modell av bastionsplanen finns på Museo di Palazzo Poggi i Bologna.