Pietrasanta Cathedral, Katedral i Pietrasanta, Italien

Pietrasanta-katedralen, helgad åt San Martino, har en vit marmorfasad med tre portaler krönta av lunetter med scener ur lidandet och uppståndelsen, samt ett rosfönster från 1300-talet som tillskrivs Riccomanno Riccomanni. Interiören i latinskt kors har tre skepp, transept och en kupol som återuppfördes på cirkelrund plan 1820. Det omkring 36 meter höga tegeltornet fullbordades omkring 1520 och tillskrivs Donato Benti.

Kyrkan är dokumenterad från 1223 och utökades 1330. År 1387 försåg påve Urban VI den med ett kanonikkapitel och ett dopfuntskapell och upphöjde den till kollegiatkyrka. Storhertiginnan Christina av Lothringen beställde 1627 en ombyggnad av florentinska konstnärer, och den åttkantiga kupolen från 1453 återuppfördes på cirkelrund plan 1820.

Kyrkan är helgad åt Sankt Martin, som tillsammans med Madonna del Sole är Pietrasantas skyddshelgon. Panelen med Madonna del Sole från 1424 i högra tvärskeppet visas endast vid särskilda högtider. Klocktornets fyra klockor, gjutna 1887 av Fonderia Lorenzo Lera, har namn och invigningar: den största åt Madonna del Sole, sedan San Martino, San Costanzo och Ave Maria.

Kyrkan ligger vid Pietrasantas centrala torg, mittemot Marzocco-kolonnen och storhertig Leopolds staty, och nås till fots från kringliggande gator. Baptisteriet, som ursprungligen var ett 1600-talsoratorium helgat åt sankt Hyacintus, är ett eget rum med två dopfuntar från 1385 och 1612. Den vördade Madonna del Sole-tavlan från 1424 visas bara vid särskilda högtider och kan därför saknas vid ett vanligt besök.

Klocktornet, färdigställt omkring 1520 och tillskrivet Donato Benti, skulle kläs i marmor men förblev i synligt tegel. Vissa källor tillskriver Michelangelo en del i spiraltrappan. Dess fyra klockor göts 1887 av Fonderia Lorenzo Lera i Lammari, var och en med eget namn och egen dedikation.