San Salvatore, Före detta kyrka i Genua, Italien

San Salvatore är en före detta kyrka vid Piazza Sarzano i Genuas stadsdel Molo. Den barocka fasaden har en ljust ockrafärgad mittdel med mörkröda fält mellan ljusa pilastrar, ett stort välvt fönster och en skulpterad portal med grå dubbeldörr. Interiören är en enda sal med fyra kapell på varje sida, numera universitetets aula.

Kyrkan grundades i januari 1141, då konsulerna Guglielmo Malocello och Oberto Della Torre gav prästen Ansaldo mark vid campo Sarzano; den var romansk med tre skepp. År 1653 byggdes den om i barockstil med medel från bröderna Andrea och Bartolomeo Costa, varvid de tre skeppen slogs samman till en enda sal. Ett flyganfall satte eld på den 1942 och lämnade den i ruiner i decennier; universitetet köpte den och Luciano Grossi Bianchi ledde restaureringen som slutfördes 1992.

Församlingen bytte 1809 namn till "San Salvatore e Santa Croce" när den upphävda församlingen Santa Croce och dess egendomar införlivades. Niccolò Paganini och målaren Gioacchino Assereto döptes här. Efter avkristningen fortsätter församlingsverksamheten i det intilliggande oratoriet Sant'Antonio Abate.

San Salvatore ligger vid Piazza Sarzano i stadsdelen Molo, intill det före detta klosterkomplexet Sant'Agostino. Universitetets arkitekturfakultet, som använder byggnaden som aula, ligger några steg bort i det före detta klostret San Silvestro. Församlingen som den en gång betjänade fortsätter i det angränsande oratoriet Sant'Antonio Abate.

Restaureringen 1992 frilade rester av den ursprungliga romanska kyrkans stensockel, dolda sedan den barocka ombyggnaden 1653. Fasadenas målade dekor, nymålad då, ersätter fresker av Giuseppe Paganelli utförda till invigningen 1773 och förlorade i branden 1942.