Corborant, Bergstopp i Maritima alperna, Italien

Corborant är en 3010 meter hög topp på gränsryggen mellan Frankrike och Italien, i en nord-sydlig sträcka av vattendelaren. På italienska sidan behärskar den Vinadio i övre Stura di Demonte-dalen, på franska sidan Saint-Étienne-de-Tinée i Tinée-dalen. Den består av gamla gnejser och amfiboliter i Argenteras kristallina massiv.

Den första dokumenterade bestigningen av östväggen gjordes av Victor de Cessole med guide Jean Plent den 4 augusti 1909. Den 21 juli 1910 klättrade Cessole sydväggen med guide Charles Galléan, och i september 1921 traverserade han från Pointe Gioffredo till toppen med Vincent Paschetta och Galléan. Den första dokumenterade vinterbestigningen gjordes av C. Jacquin, L. Gastaud och M. Baudouin den 6 december 1936.

Platsen markerar var italienska och franska territorier möts, vilket visar på långvariga band mellan alpina samhällen på båda sidor. Människor från båda länderna delar användningen av detta bergsområde och dess stigar.

Normalvägen utgår från Rabuons-stugan på franska sidan: sjön passeras norrut, en stor sänka leder upp till Corborant-passet och därefter följer två på varandra följande klyftor av klippa, åtskilda av en hylla, fram till toppen. Från Italien går anmarschen via San Bernolfo-dalen och Lausfer-sjöarna (lederna P23 och P47) eller via Ischiator-dalen (led P26) till den övre sjön; närmaste italienska bas är Migliorero-stugan på 2094 m. Båda italienska lederna är alpina, graderade F och F+, med klippassager upp till grad II.

Berget ligger inom både Parco Alpi Marittime och Mercantour nationalpark, vilket gör det till ett internationellt skyddat område. Detta dubbla skydd värnar sällsynta alpina växt- och djurarter som finns på båda sidor om gränsen.