Chiesa e convento di San Francesco, Kyrka och klosterbyggnad i Potenza, Italien

Chiesa e convento di San Francesco är en romansk-gotisk kyrka med tillhörande kloster nära piazza Mario Pagano i Potenza. Den höga gotiska fasaden har ett stort runt fönster, och 1500-talsportalen bär monogrammet för den helige Bernardinus av Siena. Kyrkan står på resterna av ett tidigromanskt oratorium; stenar med solfjäderformade palmbladsmotiv, funna omkring tre meter under fasaden högra hörn, är nu inmurade i den vänstra ytterväggen.

Klostret grundades 1265 och kyrkan 1274, enligt två inskrifter på huvudportalen. En notariehandling från 1279 tillskriver invigningen till Franciskus: två arbetare som begravdes levande 1266 under grundarbetena ska ha räddats genom hans mirakel. Brödernas första härbärge (1230–50) var en tillfällig station längs predikoresor, och anläggningen byggdes ut från mitten av 1200-talet med dokumenterade donationer.

Kyrkan är vigd åt Sankt Franciskus eftersom två arbetare som 1266 begravdes levande under grundarbetet enligt en notariehandling från mars 1279 räddades genom ett under tillskrivet helgonet; invigningen följde 1274. Mellan 1500- och 1700-talet drog klostret unga män från hela Basilicata till klosterliv, med stöd av biskop Bonaventura Clavers bibliotek.

Kyrkan ligger nära Piazza Mario Pagano, stadens huvudtorg, med fasaden delvis skymd av prefekturens regeringspalats. Flygeln av det forna klostret intill kyrkan byggdes om till domstol och drabbades av brand 1912; vid återuppbyggnaden öppnades gränden Vicolo Ascanio Branca, som nu skiljer den från kyrkan. Klosterkomplexet omfattar i dag ett fyrtiotal rum, fortfarande bebodda av konventualfranciskaner.

Kyrkan vigdes åt Franciskus 1274 på grund av en händelse 1266: två arbetare som begravdes levande under grundgrävningen uppges ha räddats genom ett underverk tillskrivet helgonet. En notariehandling från mars 1279 dokumenterar vittnesmål från ögonvittnen.