Santa Marta, Barock kyrkobyggnad i Pisa, Italien.

Santa Marta är en kyrka i Pisa med ockrafärgad putsad fasad, två kraftiga pilastrar med kapitäl som bär en triangulär fronton och ett rektangulärt fönster ovanför portalen, vars marmorprofiler är av Giuseppe Vaccà. Interiören är en enda sal med tunnvalv, upplyst av sidofönster, med stuckgarner och kerubhuvuden av Angelo Somazzi och fyra stuckpaneler med berättelser från Nya testamentet ovanför snidade träbiktstolar.

Kyrkan och det nu försvunna klostret grundades omkring 1342 av dominikanen Domenico Cavalca för botgörarsystrarna, som flyttat från trakten av Ponte della Spina. År 1550 köpte Cosimo de' Medici systrarnas trädgård, där Pisas Giardino dei Semplici låg till 1595. Klostret upphävdes 1785, och 1795 gav ärkebiskop Angiolo Franceschi Santa Marta titeln priorat.

Namnet Santa Marta kommer från klostret som dominikanen Domenico Cavalca grundade här för botgörarsystrarna. Det broderade baldakinet som nunnorna gjorde för 1800-talets Corpus Domini-processioner är förlorat och dess plats okänd. Madonna delle Grazie-kapellet återöppnades den 14 januari 2012 efter en restaurering som blottade de ursprungliga freskerna.

Byggnaden ligger i San Francesco-distriktet längs sin namne gata och kan nås från Via Garibaldi eller Fortezza-bron. Tillträde är möjligt från flera håll, vilket underlättar navigering i området.

En målning av korsfästelsen med scener från lidandet av den pisanska skolan från 1200-talet bevaras här och visar stadens långa konstnärliga koppling. Detta verk länkar interiören till Pisas tidigare religiösa konsttradition.