Chiesa di Santa Maria in Cellis, Kyrkobyggnad i Carsoli, Italien

Chiesa di Santa Maria in Cellis är en renässansbyggnad med en horisontell fasad uppdelad av en kornisch. Den nedre delen har en portal och två fönster, medan den övre delen visar ett fönster i renässansstil.

Kyrkan härrör troligen från 900-talet och byggdes av kamaldulensermunkarna under San Romualdo. Omkring år 1000 lät greve Rainaldo av marserna restaurera den och tillfoga ett kloster. Mellan 1048 och 1057 var den katedral i det nya stiftet Carsoli, inrättat av påven Benedictus IX under tryck från marsernas grevar, som tvingade fram Azzo, kallad Attone, som biskop vid sidan av Pandolfo; romerska synoden 1057 avslutade schismen. År 1059 skänkte greve Siginolfo Berardi klostret till Montecassino.

Namnet ”in Cellis” syftar på munkcellerna i den kamaldulensiska gemenskapen under sankt Romuald, som byggde kyrkan på 900-talet av vördnad för Jungfru Maria. En nisch i klocktornet rymmer en kungafigur som den lokala traditionen identifierar med Karl I av Anjou. Trädörrarna från 1132 med scener ur Nya testamentet förvaras nu på Museo d'Arte Sacra della Marsica i Celano.

Kyrkan ligger intill kyrkogården i Carsoli i provinsen L'Aquila och nås från staden via vägen till begravningsplatsen. Trädörrarna från 1132 med scener ur Nya testamentet sitter inte längre på plats utan förvaras på Museo d'Arte Sacra della Marsica i Celano.

Klocktornet utmärker sig genom att införliva stora snidade block från romerska begravningsmonument. Denna praxis avslöjar hur samhällen återanvände material från tidigare strukturer när de byggde nya byggnader.