Santa Margherita, Före detta kyrka i Dorsoduro, Venedig, Italien

Santa Margherita är en avkristnad kyrka i Dorsoduro, belägen på norra sidan av Campo Santa Margherita med sin enkla gavelfasad mot den smala Calle de la Chiesa. Det enskeppiga långhuset kortades i början av 1900-talet för att ge plats åt en biograffoajé och tre våningar loggior, och koret blev en scen. Det intilliggande klocktornet är avhugget: dess övre del revs 1808, kvar finns entréportalen och två smala öppningar.

Enligt en tradition grundades kyrkan av Geniano Busignaco under dogen Pietro Tradonico och invigdes 853 av biskop Mauro av Castello. Den var pieve och senare kollegiatkyrka. Församlingen upphävdes 1810 under det napoleonska Kungariket Italien; byggnaden användes därefter som tobakslager, från 1839 som marmordepå, från 1861 som skulptören Luigi Borros ateljé, från 1882 som evangeliskt tempel, 1910 som Camera del Lavoro och 1921–1977 som biograf. Universitetet Ca' Foscari köpte den 1987 och öppnade auditoriet 1994.

Kyrkan är uppkallad efter sankta Margareta av Antiochia, vars martyrium avbildas i takfresken av Antonio Zanchi. Sedan 1994 rymmer den avsakraliserade byggnaden Auditorium Santa Margherita vid universitetet Ca' Foscari; det första musikverk som framfördes där var Pergolesis La serva padrona i regi av Marco Bellussi.

Byggnaden ligger centralt på Campo Santa Margherita och är lätt att nå till fots genom att följa huvudvägarna genom Dorsoduro. Interiören är ljus och rymlig, med tydliga siktlinjer som gör det enkelt att orientera sig.

En stor målning av Antonio Zanchi hänger från taket och avbildar Sankta Margaretas martyrium, vilket bevarar platsens religiösa historia. Konstverket förenar den forna sakrala funktionen med dagens akademiska liv som pågår under den.