Castello di Pont Saint Martin, slott i Aostadalen, Italien

Castello di Pont-Saint-Martin, även kallat Châtelard eller Château vieux, ligger på en moränkulle ovanför byn Pont-Saint-Martin på Lysdalens högra strand. Den ruinerade östra sidan hade ett sexkantigt kärntorn, en ovanlig form bland valdostanska slott, jämförbart med tornet i Pramotton. Den oregelbundna ringmuren följer av glaciären slipade klippor och öppnar sig i söder, den enda smala passagen; i väster finns kapellet och köket kvar, vars kupolvalv har ett centralt rökhål. I ett hörn står ett litet cylindriskt torn med blindbågar.

Slottet tillhörde herrarna av Pont-Saint-Martin, en gren av Bard som antog namnet den 19 juli 1214, när bröderna Hugues de Bard och Guillaume de Pont-Saint-Martin delade familjegodset. Bygget är dåligt dokumenterat och skedde troligen i etapper under 1300-talet. Antoine de Pont-Saint-Martin fråntogs kortvarigt godset av hertig Amadeus VIII av Savojen 1447; kring 1460 låg slottet redan i ruiner, då hans söner Bertrand, Jacques, Ardisson och François bad att få återställa det, och 1466 återlämnades det till familjen. Det övergavs, kanske på 1500-talet, till förmån för det befästa huset i byn.

Slottet speglar hur medeltida samhällen i denna dal organiserade sitt försvar och vardagsliv genom strategisk konstruktion. Dess placering på klippan visar de praktiska byggmetoder som lokala hantverkare använde under den eran.

Lämna den romerska bron bakom dig i byn och följ mulåsnevandringsleden mot Perloz och helgedomen Notre-Dame-de-la-Garde. Sväng höger in på en brant stig genom vingårdarna; ruinerna nås på mindre än en halvtimmes promenad.

Slottets kärntorn har hexagonal plan, en ovanlig form bland Aostadalens slott: Francesco Corni för den samman med de engelska slotten Caernarfon och Arundel, och den kan jämföras med kärntornet i det närbelägna tornet i Pramotton. I ett hörn kvarstår ett litet cylindriskt utskjutande torn med blindbågar, likt piemontesiska slott från tidigt 1400-tal.