Chiesa di San Francesco, Lodi, Kyrkobyggnad i Lodi, Italien

San Francesco-kyrkan är en gotisk byggnad i Lodi med spetsbågar, ribbvalv och detaljerade fasader av lokalt tegel och marmor. Interiöret är organiserat med kolonner som stöder taket och skapar tydliga områden som leder mot huvudaltaret.

Kyrkan uppfördes mellan 1280 och början av 1300-talet på platsen för en mindre kyrka tillhörig minoriterna och vigd åt sankt Nikolaus. Biskopen av Lodi, Bongiovanni Fissiraga, drev på bygget, som finansierades av donationer från adelsmannen Antonio Fissiraga. År 1527 övergick den till de reformerade franciskanerna av sankt Bernardinus, 1840 till barnabiterna, som restaurerade anläggningen fram till 1842.

Kyrkan rymmer gravarna för författaren Ada Negri, librettisten Francesco De Lemene och naturforskaren Agostino Bassi, en pionjär inom modern bakteriologi. I en nisch vid krusifixkapellet förvaras huvudet av den salige Michele Carcano. Det tredje kapellet i högra skeppet, invigt åt sankt Bernardinus, höggs 1477 ut ur ett äldre försvarstorn.

Kyrkan lyder fortfarande under församlingen vid Lodis domkyrka, som alltid har ägt den, och räknas bland Italiens nationella monument. Man kommer in genom den ofullbordade tegel fasaden med de öppna tvådelade fönstren; interiören är ett latinskt kors med tre skepp om fyra travéer och sidokapell. Lägg märke till Fissiraga-kapellet och det tredje kapellet i högra skeppet, invigt åt sankt Bernardinus och inrett 1477 ur ett äldre försvarstorn.

De två spetsbågiga tvådelade fönstren i fasaden öppnar sig direkt mot himlen, eftersom fasaden förblev ofullbordad. De anses vara det första exemplet på en modell som sedan upprepades i norra Italien under 1300- och 1400-talen. Det tredje kapellet till höger, invigt åt sankt Bernardinus, inreddes 1477 ur ett äldre försvarstorn.