Sant'Antonio Abate, Breno, Före detta kyrkobyggnad i Breno, Italien

Sant'Antonio Abate är en kyrka med ljus putsad fasad och ett högt kvadratiskt klocktorn av grov gråbrun sten till höger, krönt av en vit klockstapel med urtavla. Fasaden har en trappad taklinje, ett stort välvt fönster med mörka rutor och en liten välvd dörr med stenram. Inuti är en enda sal uppdelad i tre oregelbundna trapetsformade travéer med kryssvalv, och en portal av röd sandsten från 1400-talet ramar in ingången.

Giacomo Marone Ronchis testamente finansierade 1334 byggandet av kyrkan, som anförtroddes åt bröderna från Sant'Antonio di Vienne eller vicinian med skyldighet att hålla daglig mässa; 1359 var den i bruk. En fullständig renovering gjordes 1514, och från 1529 bar den församlingstiteln tills den nya Salvatore-kyrkan övertog den 1653. Avsakraliserad i slutet av 1800-talet tjänade den som kasern och sedan biograf innan den 1910 förklarades som nationellt monument.

Namnet kommer från den helige Antonius Eremiten, som Giacomo Marone Ronchi anförtrodde kyrkan åt 1334 genom att överlåta den till bröder av Sankt Antonius orden från Vienne med skyldighet att fira daglig mässa. Kring koret finns fresker av Romanino med Daniele Mori, målade omkring 1535, som skildrar de tre unga männen som räddas ur ugnen i Daniels bok.

Kyrkan vetter mot torget i Breno, och den stigande gatan längs dess vänstra sida följer torgets oregelbundna kant, så fasaden och sidoväggen är inte parallella. Portalen i röd sandsten sitter lågt mitt på den putsade fasaden. Byggnaden avkristnades i slutet av 1800-talet och användes senare som kasern och biograf, så fråga på plats innan du räknar med att se interiören.

Freskerna i koret visar ett ovanligt motiv: de tre unga israeliterna Sadrak, Mesak och Abednego som Nebukadnessar dömer till ugnen, ett tema knutet till den helige Antonius läkande kraft. Endast den högra väggen är fullt läsbar; ovanför scenen löper ett målat balustrad fyllt av kommenterande åskådare.